Peter Gustafson blev kändis när han ställde upp i Bonde söker fru. Han har två yrkeskarriärer, som artist och som ryttare och hästuppfödare. Här med Donna idag 4 år. (Tessie Sjöstedt)

Flaskfölet blev en lovande hopphäst

Artisten Peter Gustafsons senaste CD-släpp hette En annan man.

Peters goda råd Kämpa på! Det rådet ger Peter alla uppfödare som får ett föl som måste födas upp på flaska. Försök framför allt att få tag på en amma. Vi kanske inte jobbade tillräckligt hårt på det. Radion till exempel hjälper gärna till och går ut med en efterlysning. Skaffa fram rätt foder. Förr föddes flaskfölen upp på Grix eller komjölk. De såg förskräckliga ut, blev förvuxna och dåligt utvecklade. Men numera finns specialfoder för hästar. Det är dyrt men bra. Peter köpte Equilac för ca 35 000 kronor. Ge fölungen så mycket mat den vill ha. Den ska gå ifrån flaskan när den inte vill ha mer, flaskan ska inte ta slut. Efter den här upplevelsen har Peter funderat på om man kan konstruera någon fölmatningsapparat så att man slipper vara vaken hela dygnet. Det borde gå... Så här i efter hand kan jag tänka att vi kanske skulle ha försökt få Donna att dricka ur hink lite tidigare. Men å andra sidan är sugreflexen viktig.

Fölningar brukar sällan vara något problem. Men den här var rena mardrömmen. Lilla Donna var mycket nära att bli ihjälsparkad av sin mamma.

Idag är flaskfölet en välutvecklad 4-åring med talang för hoppning.

– Hade inte vi övervakat fölningen hade Donna aldrig levt idag. Hon är en otroligt personlig häst och vi kommer aldrig att göra oss av med henne, säger Peter Gustafson.

Peter Gustafson blev kändis när han ställde upp i Bonde söker fru. Han har två yrkeskarriärer, som artist och som ryttare och hästuppfödare.

Snart släpps nya skivan En annan man, givetvis på egna skivbolaget Nordic Talent där Peter är delägare. Han har också egen studio numera.

Hela dagarna ägnar Peter åt de 30 hästarna på gården strax norr om Stockholm. Han började rida redan som 7-åring, och hade turen att få den fantastiska lilla ponnyn Vicky som bara vann och vann.

Gillar att träna unghästar

– Det är viktigt, särskilt för killar, att inte få motgångar i början. Vicky gav mig en perfekt start på min ridkarriär, berättar Peter.

Idag är han mest road av att rida in och träna unghästarna. Numera lånar han ut hästarna när de ska börja tävla på allvar. Helena Persson har Clarc som hon haft fantastiskt fina framgångar med, Linda Heed har French Kiss, Raqnute och California Sun och Leif Hall har Silvano Z.

– Det är fantastiskt kul att följa hästarna. Tror att jag är en ganska ”bra” hästägare. Jag vet ju själv hur svårt det är och hur lätt du får 4 fel. Jag överlåter träningen och matchningen till ryttarna, och vi har väldigt kul ihop, säger Peter.

För fem år sedan skulle Robin Z-stoet Laika betäckas med topphingsten Quidam de Revel. Men hon blev inte dräktig.

– Jag hade tre ston som vi skickade ner till Skåne. Det kostade hur mycket pengar som helst, men de blev inte dräktiga, berättar Peter.

– Till slut fick vi erbjudande om att få några doser av unghingsten Donnerfly efter världsstjärnan Donnerhall. Alltså dressyrblod, även om det visar sig att det faktiskt finns en hel del hoppblod längre bak.

Övergav sitt föl

Laika blev dräktig och fölade i maj. Peters hästar brukar alltid föla inomhus, men den här dagen var det varmt och skönt ute. Tur var det, för om Laika hade fölat inne och om Peter inte hade varit med, då hade fölet definitivt inte överlevt.

Så fort det lilla stofölet var ute reste sig Laika och sprang i väg till sina kompisar. Den absolut nyfödda fölungen lämnade hon kvar i gräset. Men den reste sig och travade efter sin mamma.

– Vilket visar att Donna var ett väldigt livskraftig föl, säger Peter.

Då började mardrömmen. När Laika fick syn på sin fölunge försökte hon omedelbart sparka ihjäl den. Fölet singlade genom luften, men sparkarna tog till all lycka i mjukdelarna.

– Jag fick gå emellan, bokstavligt talat med livet som insats. Veterinären kom, vi gav Laika så mycket lugnande att hon nästan ramlade, men hon vägrade att acceptera fölungen som absolut inte fick dia. Så fort den kom i närheten gick mamman till anfall.

Följ inte anvisningarna

 – Vi lyckades i alla fall mjölka ur råmjölken. Laika tillät oss att hålla på i 1,5 dygn, sedan gick det inte längre. Dagen efter gick hon i sin, men fölungen fick i alla fall fick sin råmjölk.

– Vi försökte få tag på en amma, men det lyckades inte. Vi fick förstås massor av råd av olika experter. Till slut fick vi tag i nordsvenska stoet Haga som blev en uppfostringsmamma.

– Vi flaskmatade Donna med Equilac, en mjölkersättning speciellt framtagen för hästar. Fantastiskt bra, men följ inte anvisningarna. Där står att fölet ska ha 17–18 liter om dagen, Donna drack 35 liter per dygn, berättar Peter.

Varje timme dygnet runt i 16 veckor gick Peter, hans mamma och pappa ut i hagen med 7 nappflaskor. Efter 6 veckor körde vi varannan timme mellan midnatt och klockan 6 på morgonen, men fortfarande varje timme dagtid. Så småningom räckte det med matning 4 gånger per dygn.

– Den sommaren ställde vi in allt, allt, allt. Vi gjorde ingenting annat än matade Donna. Jag och min pappa tog nätterna, mamma tog dagarna. Vi hade några stalltjejer som hjälpte till lite, men i princip matade vi Donna och sov, berättar Peter.

Otroligt tillgiven och kelig

Vid 3 månader började Donna äta Foal mix, ett slags müssli från samma tillverkare. Vid 5 månader gick hon över helt på Foal mix.

Extramamman Haga visade sig vara jättehärlig! Hon tog hand om alla fölungar den sommaren. Hon var ett slags dagmamma, fölen var tillsammans med henne och gick bara till sina mammor för att dia.

Till hösten fick vi vänja av Haga precis som vilket sto som helst, trots att Donna inte diade. Haga var lika ledsen som de andra stona. Och vi behöll henne ett par månader extra, fram till jul.

Som fölunge var Donna en liten köttbulle, ganska rund och men med fina ben och ledgångar. Idag är hon 4 år och 1,67. Hon har fortfarande fina ledgångar, men är mera ädel och finlemmad idag. Och så visar hon fin talang för hoppning så här långt.

– Hon hoppar stora luftiga språng i löshoppning och har en luftig galopp som får mig att tänka på Oki Doki, berättar Peter.

– Föltiden har förstås präglat Donna. Hon har inte riktigt samma respekt för människor som vanliga hästar. Hon snuttar gärna på fingrarna och stoppar in saker i munnen. Hon är otroligt tillgiven och kelig. En fantastiskt personlig häst, vi kommer aldrig att göra oss av med henne.