Alexia fick ett fint stoföl

	Willix kommer snart att skiljas av frÃ¥n sin mamma. DÃ¥ fÃ¥r hon dela box med de andra fölungarna pÃ¥ gÃ¥rden. (Foto: Tessie Sjöstedt)  Â

Lilla Willix föddes den 29 maj och hon är en ren familjeaffär. Mamma är Alexia som tävlade Grand Prix dressyr med Gunilla Byström.
  Alexia ägs fortfarande av Gunilla tillsammans med Nils-Gunnar Hansson, hästuppfödare pÃ¥ Askö utanför VästerÃ¥s och hästombud hos Folksam.
  Pappa är den numera kastrerade hingsten Wilton som Ã¤gs av Gunilla och Nils-Gunnar tillsammans med Eva Fraim.

– Nils-Gunnar har hand om uppfödningen och där litar jag till hundra procent på honom, säger Gunilla.

– Jag döper hästarna som vi äger tillsammans. Och jag har ett system. Första bokstaven i namnet ska vara första bokstaven i pappans namn. När det gäller Alexia så ska det förstås vara ett x i namnet. Det blev Willix.

Första fölet heter Sir Alex efter Silvano, sedan kom Calix efter Carland och nu Willix.

– Extra roligt att det blev ett stoföl den här gången, jag gillar ston, tycker Gunilla.

Willix kommer att få en naturlig uppväxt hos en verkligt professionell uppfödare. Redan 1968 fick Nils-Gunnar Hansson sina första fölungar och sedan dess har det blivit – lågt räknat – minst 500 fölningar.

Han är alltid med. Numer slipper han sova i stallet, för stona på Askö har en så kalla fölvakt, en svettdetektor på sig. När stoet börjar svettas går larmet inne hos Nils- Gunnar. Då är det bara att snabba på ner till stallet.

– Alexias fölning var helt okomplicerad, berättar Nils-Gunnar. När jag kom in i boxen hade hovarna redan kommit ut. Jag kollade att huvudet låg rätt, och det gjorde det. På tre krystningar var fölungen ute.

Problemen började när Alexia skulle betäckas om. Med den holländaren Zuidenwind 1187, som köpts in till Sverige av Gränsbo Stuteri i Helsingborg och som blev Ã¥rets topphingst alla kategorier med flest antal betäckta ston.  

Restriktiv med hormonbehandling

– Men efter två insemineringar var hon fortfarande inte dräktig. Då tyckte vi att det började bli lite sent på säsongen, vi var redan framme i augusti. Så vi la ner projektet och låter Alexia få ett sabbatsår i år, säger Nils-Gunnar.

Att spruta igång brunst och ägglossning var aldrig aktuellt. Nils-Gunnar är väldigt restriktiv när det gäller hormonbehandling av sina ston.

Han tror inte på sånt, då får stona hellre stå över ett år.

– Vi kommer att börja tidigt nästa år. Kommer hon i naturlig brunst i april så inseminerar vi. Men vi sprutar inte igång henne då heller, säger Nils-Gunnar bestämt.

{sidebar id=62}Under sommaren har Alexia och hennes föl gått på bete tillsammans med de andra stona på Askö och deras föl. I oktober när fölungarna är 5,5 till 6 månader tas de in på stall och skiljs från mamman.

– Vi tar in märren och fölet i en box och tar ut märren i samma minut. Det fungerar jättebra, säger Nils-Gunnar.
Första veckan får stona inget kraftfoder, bara hösilage och vatten. Och så kollas ljuvren noga. Är de svullna och stinna så tar man ett drag per spene och mjölkar ur lite.

– Inte så mycket så att mjölproduktionen kommer igång igen, bara så att man lättar på trycket. Vi har aldrig haft något sto här som har fått ljuverinflammation vad jag kan komma ihåg.

Fölungarna får gå i lösdrift, ston och hingstar tillsammans. Efter några veckor binds de upp i två långa rader, två gånger om dagen. Då får de kraftfoder, ca 1,5 kilo helhavre per fodring.

– I början är det en strid mellan oss och fölungarna, de vill inte bli uppbundna. Men efter ett par tre veckor är det inga problem, då kommer de själva fram till krubban och vill bli uppbundna.

 Fölen har fri tillgÃ¥ng till hösilage bÃ¥de inne och ute. Och sÃ¥ mineraler, kalk och saltsten.

– Jag kör den naturliga metoden. Inget hokus pokus och ingen burkmat, som jag brukar säga. Här följer vi gamla och beprövade recept, berättar Nils-Gunnar.

Avmaskar ofta

Var åttonde vecka blir fölungarna verkade och avmaskade.

– Vi behöver maska ganska ofta eftersom vi har sÃ¥ mÃ¥nga hästar här. Det kan bli hÃ¥rt tryck pÃ¥ markerna. Men vi har varit med i tvÃ¥ olika veterinärstudier som visade att vi inte har nÃ¥gra maskangrepp här pÃ¥ Askö. Det känns skönt att veta, säger Nils-Gunnar.

Nils-Gunnar lever som han lär, det är den naturliga metoden som gäller. Han hormonbehandlar inte stona. Och han gipsar inte fölungar som står fel och använder inte stödbandage.

– Har vi en fölunge som är krokbent, som trampar igenom och går på kotorna eller som står på tå så ger vi dom motion på hårt underlag. Bara dom får gå och gå och gå på hårt underlag så rätar det till sig av sig själv, det är min erfarenhet.

Ofta föds fölen tidigt, för tidigt för att släppas ut på bete. En skev fölunge får gå några timmar extra i paddocken, och det ska vara ett hårt och jämnt underlag. I boxen i stallet tas halmbädden ut och istället står fölet på sågspån.

– Jag har haft någon enstaka fölunge som inte har rätat upp sig. Då har det varit skelettskador, och den fick vi ta bort efter någon månad. Det är tråkigt, men det är min plikt som djurhållare om jag märker att det inte går.

På Askö föds 15—20 fölungar varje år. De vaccineras inte.

– De är som dagisungar. Första veckorna är de snoriga allihop. Sedan blir de resistenta och klarar sig väldigt bra senare i livet. Vi ger aldrig antibiotika om inte fölet får lunginflammation förstås.

Så naturligt som möjligt

– Här på Askö lever hästarna så naturligt som möjligt. Hästarna är flockdjur och de vill röra på sig. Första vintern går sto- och hingstföl tillsammans i samma lösdrift. Sedan delar vi upp dom.

– Det värsta jag vet är hästar som går i en liten, liten paddock med täcke på sig under dagen och står i box på natten. Det är inte hästens naturliga sätt att leva.

Gunilla har förstås varit och hälsat på Alexia och hennes stoföl.

– Willix är väldigt feminin, och hon ser pigg och alert ut och rör sig lätt och mjukt. Annars tänker jag inte så mycket på gångarterna ännu så länge, fölungar ändrar sig hela tiden. Jag har haft superfina föl, som har vuxit upp och blivit helt vanliga hästar. Alexias föl är precis som hon själv. Först ganska små och oansenliga, sedan växer de till sig och blir jättefina.

Genom samarbetet med Nils-Gunnar Hansson har Gunilla Byström fått tillgång till en ström av fina hästar.

– Det är enormt inspirerande och ger mig blodad tand trots att jag ändå har hållit på så länge som jag har gjort. Idag har jag vett nog att uppskatta det bättre. Jag gläds verkligen över att få rida så fina hästar, jag vet ju att det inte är någon självklarhet. Men jag har lärt mig gallra. Om hästen inte passar, så är det bättre att sälja, den insikten har jag idag.

 

{sidebar id=30}