Sverige har hästarna – i ridningen ligger vi efter 

	– Åk hit så fort som möjligt, det är mitt råd till alla ungdomar som vill hålla på med hästar, säger David Ljungcrantz. (Foto Jan Gyllensten)

Vi har hästarna - men i ridningen ligger vi efter. Det konstaterar David Ljungcrantz när han ser Avelschampionatet i Flyinge. Själv bor han i Tyskland och utbildar unga hästar. En duktig ryttare kan leva gott pÃ¥ sitt jobb. Men det gäller att lära sig hantverket frÃ¥n grunden.

– Åk hit så fort som möjligt, det är mitt råd till alla ungdomar som vill hålla på med hästar, säger David Ljungcrantz.

Själv åkte David Ljungcrantz till Tyskland för tre år sedan. Och fick drömjobbet direkt. Han började hos familjen Beerbaum, Markus och Meredith, som driver ett tävlingsstall, definitivt ett av världens främsta. Där upptäckte David skillnaden jämfört med handelsstallen.

– Handelsstallen har pressen på sig att utbilda hästarna så fort som möjligt för att sälja och få in pengarna. Hos Beerbaums är det lite annorlunda. De har bra sponsorer till hjälp och behöver inte sälja. Hästarna får mera tid på sig att utvecklas, man stressar inte på som i ett handelsstall. Hästskötarna har inte så många hästar, det finns tid att ta ut hästarna flera gånger om dagen, de kan få gå i paddock och på bete.

– Målet när Meredith och Markus köper en unghäst är inte att sälja, utan att få framgångar i de riktigt höga klasserna. Hästen måste inte nödvändigtvis gå Bundeschampionat, målet är istället framgångar i de riktigt höga klasserna. Kommer ett jättebra erbjudande eller om hästen inte riktigt passar, så kanske den säljs, men det är inte målet, berättar David Ljungcrantz.

Stor skillnad mellan stallen

Nästa jobb var i handelsstallens handelsstall, hos Paul Schockemöhle. Köpare från hela världen ropar in lovande hästar till skyhöga priser på hans PSI-auktioner. Verksamheten är enormt stor, närmast en industri, med flera hundra hästar, och allt är matchat fram till årets höjdpunkt, auktionen.

– Paul har säkert 350 – 400 hästar, och hälften är unghästar. Hästarna matchas för PSI-auktionen i december. Innan dess ska de gå Bundeschampionat i augusti och Lanaken i september. Ett tufft program.

Bundeschampionat i Warendorf motsvarar vÃ¥rt Avelschampionat. I belgiska Lanaken gÃ¥r unghäst-VM pÃ¥ hoppstuteriet Zangersheide. 

David hade 12 hästar som mest på sin lista, men så många hinner man inte rida varje dag.

– Det var lärorikt, fast det blev inte så mycket tävlande för min egen del, säger David.

Alltid stilbedömning i de tyska unghästklasserna

Nya arbetsplatsen är stuteriet Ramsbrock som ligger utanför Osnabrück. Mycket hästar, men ändå en lugnare miljö. David rider nio hästar om dagen, som är från fyra upp till 7-åringen On Top e Orlando som går svår hoppning. Och som kan säljas vilken dag som helst.

David får lägga upp ridningen ganska mycket som han vill. Han får tävla en hel del. Och han har fortfarande mycket kontakt med Markus Beerbaum.

Till skillnad från i Sverige används stilbedömning genomgående i de tyska unghästklasserna. Utvecklande både för ryttare och hästar, tycker David. Allt bedöms och allt måste fungera. Hästens ridbarhet och balans, ryttarens sits och inverkan, att galoppombytena sitter som de ska. Om hästen går i obalans eller i korsgalopp, om ryttaren har en dålig position, då blir poängen därefter.

Det här systemet gör att hästarna utbildas bättre. De får en ordentlig grundutbildning och de fungerar. Ryttaren måste sitta rätt, rida i balans och göra fina rundor. Det här är förstås en verkligt bra skola. Så ser man också väldigt många riktigt duktiga yngre ryttare här i Tyskland, säger David.

"Allting går mycket snabbare här"

Unga hästar går på lösdrift. Vid 2,5 år ålder tas de in på stall, de longeras och löshoppas. Vid 3 är den första inridningen klar. Hästarna går i skrittmaskin och kan ibland få gå lösa i ridhuset. Men det går inte att släppa ut så många hästar varje dag.

Allting går mycket snabbare här i Tyskland. 3-åringen kommer till stallet och dagen efter lägger man på sadel och sitter upp.

Fördelen att börja med hästarna vid 2,5 är att utbildningen kan gå i lugnare takt. Det gäller att vara försiktig, de unga hästarna är inte så starka i sina ligament. Gör du för mycket så sätter du hästens framtida hälsa på spel, varnar David.

Han har sett äldre hästar som inte blir inridna förrän vid fyra-fem. Om en sådan häst ska komma i kapp och vara klar för 1,20-hoppning som 5-åringar, då är skaderiskerna stora. En sådan häst kan lätt drabbas av ligamentskador och tillbringa mesta tiden i sjukboxen.

Tyskland är centrum för hoppsporten, alla samlas här. Jag är väldigt glad att jag kom ner hit till Tyskland, jag har lärt mig enormt mycket här, säger David. Och jag har lärt känna många young rider-ryttare, de som rider i ungdomslaget nu, och som kommer att bli morgondagens stjärnor.

Ont om ledig tid

Arbetar du hårt kan du också få bra betalt. Själv har jag inte haft en enda dag ledigt på 3 månader, men det ingår i jobbet. Roligast är gemenskapen mellan alla ryttarna.

David var på Flyinge och följde Avelschampionaten. Och såg många kvalitetshästar. Hästarna är det inget fel på, men ridningen är det sämre med. Där ligger Tyskland långt, långt före.

Svenska hästar är inte särskilt välkända i Tyskland. Även om några funderar på att åka till Sverige för att få mer kvalitet för pengarna. De har sett Peter Eriksson i alla mästerskap. Nu har Rodrigo Pessoa fått en Cardento-avkomma, 9-årige Cazino som bland annat vann en klass i Doha.

Drömmer om eget tävligsstall

Svensk avel borde göra mer reklam för sig i Europa, tycker David.

Mest kända svenska ryttare är förstås Rolf-Göran Bengtsson, som är en av de mest respekterade ryttarna i Tyskland. Känd är också Henrik von Eckerman som varit i många år hos Ludger Beerbaum.

Drömmen är att kunna starta ett tävlingsstall, helst med pappa Peter, som ju är framgångsrik uppfödare. Komma hem till Sverige är inget som lockar just nu.

 

{sidebar id=30}